melinadavies

Följer jag egentligen mina drömmar, eller är det en inbillning.
Att jag lever mig in i det jag drömmer att jag vill vara så djupt, så jag inbillar mig, jag lurar mig själv
Att jag faktiskt är påväg någonstans.
Eller står jag där, ensam och vilsen, spinner runt på samma plats?
Ibland kan det faktiskt kännas så, men jag har mina goda förmån och förutsättningar utan hinder för att klara mig.
Så vad är det då som trycker mot min kropp, jag förmodar att svaret kommer med de sekunder jag lever,
och knappast ur denna texten, men det var en tanke, fundering och spekulering.

Men jag, och du, vi, ja, vi är påväg någonstans, det kommer vi alltid vara.
Mot det goda, kanske också det onda.


keep smilin' it will make you happier !